22 okt. 2010

Recension: Batman Arkham Asylum.

Licens spel är intressanta. För det mesta är de inge vidare. Dom kan användas som en kvälls tidsfördriv men knappast som något mer.
När jag var yngre brukade jag och mina vänner roa oss med att spela James Bond spel vilket vi tyckte var jätte kul. Att spelet var ett licens spel spelade ingen roll, vi sköt på varandra och hade ur-kul.
Sen dess har jag inte spelat något bra licens-spel, tills nu!

Batman är en intressant hjälte. Han har inga direkta superkrafter utan tar ner sina fiender med rå styrka, högteknologiska prylar och sin egna list. Detta gör honom till en väldigt intressant ”spel”hjälte. För hur ska man spela ett spel med en hjälte, utan vapen och inga superkrafter?
Spelet spelas genom 3 olika sorters gameplay mekaniker (fast ibland ändras dom marginellt). Slagsmål, stealth och utforskande av miljöerna. Batman är smidig och han klarar sig bra i alla dessa olika områden. När det luktar slagsmål går Batman självsäkert in bland sina fiender. När fienderna upptäckt honom utbrister dom ”It's the BAT!”. Jag ler självsäkert. En fiende närmar sig med ett ilsket humör och gör sig reda på att attackera. Precis innan han träffar mig så trycker jag ner trekants knappen på min handkontroll och Batman utför en sanslöst snygg kontrings attack. Fienden ligger nere och hans kamrater reagerar med att attackerar mig, alla på en gång! 

Batman arkham asylum kan ha det bästa fighting systemet i ett äventyrs-spel någonsin! Det går fort, det är simpelt och framförallt riktigt snyggt! Och som grädden på moset avslutas det sista slaget på den sista fienden i sällskapet med en skön slow-motion effeckt. Läckert!
Dock tycker jag fienderna tål lite mycket stryk ibland och man får puckla på dom flera gånger innan dom går ner för räkning. Lite synd tycker jag då jag som Batman vill känna att jag har ett övertag och inte behöva läxa upp samma fiende flera gånger om.

Dörren gnisslar till när jag öppnar den och träder in till ännu ett spöklikt hus. Jag börjar röra mig framåt men slutar tvärt när jag hör röster. Jag sätter igång min ”Detectiv mode” för att på ett smart sätt se mig omkring. Det detective mode gör är att Batman får förmågan att se allt i omgivningen på ett väldigt tydligt sätt. Jag ser nu fiender genom väggar, Sprängbara väggar lyser nu lite svagt orange och dörrar gör sig lite tydligare.
Jag spejar fram och ser att jag har några beväpnade skurkar bara några meter framför mig. Batman må vara en hejare på att slåss men mot dessa fiender med vapen står han chanslös, om man inte är försiktig.


Jag använder min batclaw för att svinga mig uppåt, där skurkarna inte ser mig. Där spejar jag över dom och tar ner dom en för en. Detta kan man göra på olika sätt. Man kan likt en falk dyka över en skurk och överrumpla honom. Man kan även smyga sig på dom bakifrån och göra en tjusig stealth kill. Det finns många flera sätt att ta ner dom på men jag känner inte för att avslöja dom här, det nöjet är upp till dig själv.

När rummet är tomt på skurkar så tittar jag mig omkring med min supersyn för att hitta den rätta väggen till mitt mål som tydligt blivit markerat på kartan. Här tycker jag faktiskt att spelet kan bli lite otydligt. Detta kan bero på att i detective mode så blir allt väldigt mörkt omkring sig så det blir svårt att se vad som är vad. Om det inte är markerat förstås. Man kan säga att spelet får lite zelda vibbar, man fastnar och sen när man väl kommer vidare så tänker man ”aahha, var det så enkelt.” I längden känns det lite tråkigt men för det mesta så funkar utforskning bra. Synd dock att detective mode gör spelet mycket fulare, för vanligtvis är spelet verkligen otroligt snyggt! Ett litet minus till är också att man oftast bara kan ta en väg fram. Jag tror spelet hade mått lite bättra av att inte vara så linjärt men det är inget stort minus.


Att spela Batman Arkham Asylum är absolut en stor styrka men att uppleva Batman Arkham Asylum är spelets stora charm. Rösterna, grafiken, ljudet, designen, kärleken till källmaterialet är helt otrolig! Det känns som rocksteady studios tänkt på varenda liten plätt på Arkham. Allt är otroligt genomarbetat och stämningen är på topp! Dock försvinner musiken ibland och det tycker jag är synd. Speciellt när man är ute på promenad på den otroligt stora fängelse gården då det hade varit trevligt med lite musik som sällskap.

Jag tror aldrig att jag blivit så överaskad av ett spel som med Batman Arkham Asylum. Visst, jag har läst recensionerna och sett dom bra betygen spelet har fått men det har verkat för bra för att vara sant. Men nu vet jag, Batman Arkham asylum är verkligen ett otroligt kul och bra spel. Dess presentation kan jämföras med Bioshock, om än inte ännu bättre. Helt klart ett av denna generations bästa spel.
Spela det, upplev det och NJUT.

Batman Arkham Asylum: får

9/10

+ Miljöerna, stämningen, upplevelsen!
- Lite linjärt gameplay, lite seg livade fiender ibland

1 kommentar:

  1. verkar ju faktiskt riktigt najs spel trots allt. Var skeptisk, men efter din recension får man nog kanske köpa de och få ett par kvällars underhållning i alla fall.

    Kritik angående bloggandet? En punktlista överst i spelrecensionerna vore najs - Med fakta så som spelnamnet, releasedatumet / Årtal, Speltillverkarna, 720p/1080p osv... Intressant småfakta.

    SvaraRadera

 
Powered by Blogger