Solen steker. Fåglarna kvittrar. TVn låter.
Eller?
Livet består av många olika saker. Känslor, smaker, dofter, människor och mycket mycket mer.
En stor och viktig del av mitt liv har alltid varit spelandet. Men på våren händer alltid något som pausar upp spelandet. Solen kommer nämligen fram och värmer.
"Ska du inte ut i solen lite?" Ropar mamma.
"Vänta lite. Ska bara klara av den här banan." Ropar jag tillbaks.
Detta är en väldigt vanlig ordväxling i en spelares hus (som fortfarande bor hemma vill säga). Mamman eller pappan klagar på sonen eller dottern om att man borde bege sig ut i solen och njuta lite av vädret.
När jag var mindre var det bara att lyda order. Jag gick ut i solen.
Med min gameboy.
Tyvärr var det väldigt svårt att se något i solen på min svartvita gameboy skärm. Jag fick söka mig till skuggan där jag kunde se bättre.
Och där satt jag med ett glas saft nära till hands och bara njöt. Jag fick den friska vår vinden i ansiktet samtidigt som jag njöt av ett härligt äventyret på min gameboy.
Våren är en underbar tid.
Spel att se fram emot
Får ursäkta för att vi inte har uppdaterat bloggen på den senaste tiden, men vi har haft fullt upp som det är och haft väldigt lite firtid på sistone! Men här kommer ett, kanske inte så påskigt, blogginlägg om spelreleaser som jag personligen ser fram emot den närmaste månaden.
Veckans Videotips 17 April
Mortal Kombat har väl sin speciella, lilla plats i alla våra hjärtan och serien har ju haft, minst sagt, en uppsjö av olika karaktärer!
När Pennan är starkar än Svärdet.
Vad har spel lärt oss egentligen? Har vi blivit något smartare av att sitta framför våra spelmaskiner och spenderat timtal på ett spel? Oftast är nog tyvärr svaret nej. Men inte i fallet Scribblenauts är svaret motsatsen. Speciellt i Super Scribblenauts.
Recension: Crysis 2
Crysis 2 är, i all sin ära, ett välutvecklat fps, men har det lagts ned för mycket tid på multiplayer:n må tro, eller har Crytek blivit helt insnöade på att skapa ett tekniskt underverk?
Portal 2 - Valves trumfkort
Snart släpps ju Valves efterlängtade Portal 2, nämligen 21 April, och med det ett av Valves nyaste trumfkort, som jag personligen tror kommer slå genom stort och göra succé!
Visar inlägg med etikett Av Dann. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Av Dann. Visa alla inlägg
24 apr. 2011
11 apr. 2011
När Pennan är starkar än Svärdet.
Vad har spel lärt oss egentligen? Har vi blivit något smartare av att sitta framför våra spelmaskiner och spenderat timtal på ett spel? Oftast är nog tyvärr svaret nej. Men inte i fallet Scribblenauts är svaret motsatsen. Speciellt i Super Scribblenauts.
Vad är då Scribblenauts? Jo, det är ett litet spel till Nintendo DS där du får använda din fantasi och ditt ordförråd för att lösa pussel och gåtor. Du kan tex skriva in ordet Bear och så dyker en björn fram på skärmen som du sedan kan flytta runt på. Du kan även trolla fram en drake, en stege och ca 10 000 andra ord som har blivit inlagda i spelet. Nytt för Super Scribblenauts, som är det andra spelet i serien, är att man nu kan skriva till adjektiv på sina ord. Nu kan du exempelvis skriva att du vill ha en blå tröja istället för bara en tröja.
En bana i scribblenauts kan gå ut på att hämta en stjärna i ett träd. Du kan hacka sönder trädet med ett svärd så stjärnan ramlar ner eller så kan du trolla fram en flygande matta och flyga upp till stjärnan. Möjligheterna är nästan obegränsade!
Scribblenauts är verkligen något extra. Inte bara är det otroligt nytänkande. Det är också mycket nybörjarvänligt. Vem som helst kan sätta sig framför spelet och spela. Du styr med styrkorset och skriver in ord i en meny som du klickar fram genom att trycka på symbolen på skärmen.
Det är denna typ av spel som behöver utvecklas mer. Spel som kan visa kvalitén med interaktiviteten. Där det verkligen blir du som styr. Där pennan är starkare än svärdet.
Vad är då Scribblenauts? Jo, det är ett litet spel till Nintendo DS där du får använda din fantasi och ditt ordförråd för att lösa pussel och gåtor. Du kan tex skriva in ordet Bear och så dyker en björn fram på skärmen som du sedan kan flytta runt på. Du kan även trolla fram en drake, en stege och ca 10 000 andra ord som har blivit inlagda i spelet. Nytt för Super Scribblenauts, som är det andra spelet i serien, är att man nu kan skriva till adjektiv på sina ord. Nu kan du exempelvis skriva att du vill ha en blå tröja istället för bara en tröja.
En bana i scribblenauts kan gå ut på att hämta en stjärna i ett träd. Du kan hacka sönder trädet med ett svärd så stjärnan ramlar ner eller så kan du trolla fram en flygande matta och flyga upp till stjärnan. Möjligheterna är nästan obegränsade!
 |
| Den grafiska stilen är ganska speciellt men ack så charmig. |
Scribblenauts är verkligen något extra. Inte bara är det otroligt nytänkande. Det är också mycket nybörjarvänligt. Vem som helst kan sätta sig framför spelet och spela. Du styr med styrkorset och skriver in ord i en meny som du klickar fram genom att trycka på symbolen på skärmen.
Det är denna typ av spel som behöver utvecklas mer. Spel som kan visa kvalitén med interaktiviteten. Där det verkligen blir du som styr. Där pennan är starkare än svärdet.
4 apr. 2011
Just nu spelar jag Bioshock.. nej vänta!
Just nu spelar jag Bioshock.. nej vänta!
249kr? Ska jag ta det? varför? äsch, varför inte!
Att kraschlanda på en mystisk ö utanför Ryssland kan tydligen leda till mycket skit. Du tappar bort din kamrat, du blir attackerad av mystiska alien/zombie figurer och du råkar hjälpa en skurk som sedan skjuter din vän i huvudet..
Jag har spelat Singularity.
Det man kan säga om Singularity efter ca 2 timmars spelande är att det är en jäkla soppa. Och det betyder inte att det är något dåligt. Låt mig förklara.
Stämningen försöker Raven softvare skapa genom att utsätta mig för en rosstig och förstörd miljö. Dom spelar upp små bandspelare med inspelningar från en svunnen tid. Dom visar även upp en film eller två som visar mig hur framtiden för ön skulle ha gått. Om allt hade gått bra.
Låter detta bekant? Ifall det gör det är jag övertygad om att du spelat Bioshock.
Singularity är som Bioshock fast på ytan.
Men som sagt betyder inte det att det är något dåligt. Jag älskade Bioshock. Jag älskade även Bioshock 2 och den suveräna expansionen Minerva's Den. Men tyvärr så lyckas inte Singularity lika bra som Bioshock på att göra en ny spännande miljö som även känns farlig. Dom ger mig istället en tidsmaskinsleksak som kallas TMD! Det denna lilla leksak kan göra är att spola fram samt spola tillbaka tiden för objekt du använder den på. Tex så finns det en trasig trappa framför dig. Du använder TMDs förmåga att vrida tillbaks tiden och trappan bygger ihop sig själv.
TMDs bränsle är ett nytt grundämne som ryssarna hittade på 50 talet. E99. Det grundämne har förödande kraft och har förvandlat invånarna på ön till zombies. Även din ammunition använder sig av E99 för att utdela extra skada på dina fiender.
Hittills är jag nöjd med spelet. Visst, ibland är det nästan pinsamt likt Bioshock men det återstår att se om det fortsätter vara det. Singularity spelas dock inte direkt som Bioshock utan mer som Call of Duty rent kontrollmässigt.
Just nu spelar jag Singularity. Inte Bioshock.
249kr? Ska jag ta det? varför? äsch, varför inte!
Att kraschlanda på en mystisk ö utanför Ryssland kan tydligen leda till mycket skit. Du tappar bort din kamrat, du blir attackerad av mystiska alien/zombie figurer och du råkar hjälpa en skurk som sedan skjuter din vän i huvudet..
Jag har spelat Singularity.
Det man kan säga om Singularity efter ca 2 timmars spelande är att det är en jäkla soppa. Och det betyder inte att det är något dåligt. Låt mig förklara.
Stämningen försöker Raven softvare skapa genom att utsätta mig för en rosstig och förstörd miljö. Dom spelar upp små bandspelare med inspelningar från en svunnen tid. Dom visar även upp en film eller två som visar mig hur framtiden för ön skulle ha gått. Om allt hade gått bra.
Låter detta bekant? Ifall det gör det är jag övertygad om att du spelat Bioshock.
Singularity är som Bioshock fast på ytan.
Men som sagt betyder inte det att det är något dåligt. Jag älskade Bioshock. Jag älskade även Bioshock 2 och den suveräna expansionen Minerva's Den. Men tyvärr så lyckas inte Singularity lika bra som Bioshock på att göra en ny spännande miljö som även känns farlig. Dom ger mig istället en tidsmaskinsleksak som kallas TMD! Det denna lilla leksak kan göra är att spola fram samt spola tillbaka tiden för objekt du använder den på. Tex så finns det en trasig trappa framför dig. Du använder TMDs förmåga att vrida tillbaks tiden och trappan bygger ihop sig själv.
TMDs bränsle är ett nytt grundämne som ryssarna hittade på 50 talet. E99. Det grundämne har förödande kraft och har förvandlat invånarna på ön till zombies. Även din ammunition använder sig av E99 för att utdela extra skada på dina fiender.
Hittills är jag nöjd med spelet. Visst, ibland är det nästan pinsamt likt Bioshock men det återstår att se om det fortsätter vara det. Singularity spelas dock inte direkt som Bioshock utan mer som Call of Duty rent kontrollmässigt.
Just nu spelar jag Singularity. Inte Bioshock.
13 mars 2011
Recension: Assassin's Creed II
I Spel går det oftast ut på att oskadliggöra sina fiender. Det kan vara på dom mest brutala sätt eller på lite mer diskreta sätt. I Assassin's Creed får man möjligheten att göra båda. Men hur bra funkar detta egentligen? Och är det verkligen så smart att ha en sådan automatiserad kontroll som Assassin's Creed II har?
Assassin's Creed II är ett sandlådespel med fokus på navigering, plattformshoppande och mördande. Och när jag skriver mördande syftar jag absolut inte på lönnmord. I Assassin's Creed II får man väldigt sällan utrymme till att göra ett lönnmord trots titeln på spelet. Man blir ofta konfronterad av vakter som omringar en och som man sedan tar ut en och en.
Avsaknaden av lönnmord gör spelet ganska splittrat. Det som händer i storyn och det du spelar hänger inte så bra ihop som jag hoppats. För storyn är faktiskt förvånansvärt bra och det är synd att den inte blir mer hopkopplad med själva gameplay'et än vad den blir. Det är först senare i spelet som jag tycker storyn och gameplayet knyts samman på ett bra sätt. Speciellt när man får använda pistolen.
När det kommer till strid har Etzio ett flertal vapen som han kan använda sig av. I vapenarsenalen finns det mesta man kan begära. Knivar, klubbor, svärd, kastknivar, pistol mm. Striderna fungerar men kan bli riktigt långtråkiga när man möter många vakter på en och samma gång. Att gå till anfall först är för det mesta lönlöst då vakterna bara skyddar sig. Det är när vakterna attackerar dig och du får läge till att använda en counter-attack som vakterna blir av med sina liv. Visst, counter-attackerna är riktigt snygga och brutala men det segar ner spelet en del. Jag vill vara lite tuff och kunna hugga ner dom som jag vill, inte behöva vänta på dom så det kan bli min "tur".
En annan sak som också är ganska konstigt är att man får tillgång till vissa vapen som man sedan inte har någon användning för i överhuvudtaget! Och då tänker jag mer specifikt på giftet man kan använda för att förgifta vakterna. När en vakt tar giftet så blir dom galna och börjar svinga runt med sitt vapen tills som tillslut dör. Hur coolt hade det inte varit att förgiftat någon högt uppsatt persons mat eller liknande och sedan se när denne dör? Istället används giftet nästan aldrig. Bortkastad potential i mina ögon.
Men Assassin's Creed handlar ju inte bara om striderna utan också plattformshoppandet. Ezio klättrar smidigt upp på byggnader och hoppar elegant ner ifrån dom. Och allt detta gör man i princip bara med två knappar! Jag har spelat spelet på PS3 och där håller jag inne ena axelknappen samtidigt som jag håller inne X-knappen för att komma in i ett läge då Ezio blir ett parkour proffs. För det mesta funkar detta bra men ibland känner Ezio för att göra på sitt eget vis och jag tappar kontrollen. Detta mer automatiserade kontrollsystem får uppenbara brister i situationer när det gäller att vara exakt. Jag ska hoppa upp på huset och sedan hoppa till nästa hustak men istället hoppar Ezio ner ifrån taket och jag blir liggande pladask på backen.
Men för det mesta funkar kontrollen helt okej och det är faktiskt ganska skönt att inte behöva trycka på massa knappar för att ta sig framåt.
Det bästa med Assassin's Creed II är alltså inte platformandet eller mördandet. Men vad är då det bästa med spelet?
Jo, det är världen man befinner sig i. Städerna känns levande, byggnaderna är fina och framförallt har nästan allting i spelet ett historiskt värde. Allt ifrån att leonardo da vinci är med till att folket på gatorna har tidsepokens kläder på sig bidrar till en mycket speciell känsla. Det känns faktiskt som man är där, fast man bara sitter framför sin TV. Och det är det som gör Assassin's Creed II till en egen och mycket angenäm upplevelse!
Betyget till Assassin's Creed II blir...
8/10
+ Miljöerna, tidsepoken och karaktärerna. Det känns som man är i Italien!
- Dom sega striderna och kontrollen som ibland lever sitt eget liv.
Assassin's Creed II är ett sandlådespel med fokus på navigering, plattformshoppande och mördande. Och när jag skriver mördande syftar jag absolut inte på lönnmord. I Assassin's Creed II får man väldigt sällan utrymme till att göra ett lönnmord trots titeln på spelet. Man blir ofta konfronterad av vakter som omringar en och som man sedan tar ut en och en.
Avsaknaden av lönnmord gör spelet ganska splittrat. Det som händer i storyn och det du spelar hänger inte så bra ihop som jag hoppats. För storyn är faktiskt förvånansvärt bra och det är synd att den inte blir mer hopkopplad med själva gameplay'et än vad den blir. Det är först senare i spelet som jag tycker storyn och gameplayet knyts samman på ett bra sätt. Speciellt när man får använda pistolen.
När det kommer till strid har Etzio ett flertal vapen som han kan använda sig av. I vapenarsenalen finns det mesta man kan begära. Knivar, klubbor, svärd, kastknivar, pistol mm. Striderna fungerar men kan bli riktigt långtråkiga när man möter många vakter på en och samma gång. Att gå till anfall först är för det mesta lönlöst då vakterna bara skyddar sig. Det är när vakterna attackerar dig och du får läge till att använda en counter-attack som vakterna blir av med sina liv. Visst, counter-attackerna är riktigt snygga och brutala men det segar ner spelet en del. Jag vill vara lite tuff och kunna hugga ner dom som jag vill, inte behöva vänta på dom så det kan bli min "tur".
En annan sak som också är ganska konstigt är att man får tillgång till vissa vapen som man sedan inte har någon användning för i överhuvudtaget! Och då tänker jag mer specifikt på giftet man kan använda för att förgifta vakterna. När en vakt tar giftet så blir dom galna och börjar svinga runt med sitt vapen tills som tillslut dör. Hur coolt hade det inte varit att förgiftat någon högt uppsatt persons mat eller liknande och sedan se när denne dör? Istället används giftet nästan aldrig. Bortkastad potential i mina ögon.
Men Assassin's Creed handlar ju inte bara om striderna utan också plattformshoppandet. Ezio klättrar smidigt upp på byggnader och hoppar elegant ner ifrån dom. Och allt detta gör man i princip bara med två knappar! Jag har spelat spelet på PS3 och där håller jag inne ena axelknappen samtidigt som jag håller inne X-knappen för att komma in i ett läge då Ezio blir ett parkour proffs. För det mesta funkar detta bra men ibland känner Ezio för att göra på sitt eget vis och jag tappar kontrollen. Detta mer automatiserade kontrollsystem får uppenbara brister i situationer när det gäller att vara exakt. Jag ska hoppa upp på huset och sedan hoppa till nästa hustak men istället hoppar Ezio ner ifrån taket och jag blir liggande pladask på backen.
Men för det mesta funkar kontrollen helt okej och det är faktiskt ganska skönt att inte behöva trycka på massa knappar för att ta sig framåt.
Det bästa med Assassin's Creed II är alltså inte platformandet eller mördandet. Men vad är då det bästa med spelet?
 |
| Say Hello to Mr. Da Vinci |
Betyget till Assassin's Creed II blir...
8/10
+ Miljöerna, tidsepoken och karaktärerna. Det känns som man är i Italien!
- Dom sega striderna och kontrollen som ibland lever sitt eget liv.
10 mars 2011
Att spela tillsammans: Del 2
Här hittar ni del 1. Klicka här!
Jag och mitt sällskap var nu helt digitalt mörbultade efter den skoningslösa demo't på Killzone3. Efter den ansträngningen var vi inte speciellt sugna på att fortsätta spela. Vi stängde då av PS3an istället och gick ut i det härliga vår vädret. Men till vår förvåning var inte våren så nära som vi hoppats. Istället för härliga vår vindar blev vi träffade av en kall och endast obehaglig vinter vind. En kort promenad till närmaste snabbköp och tillbaka fick räcka sen blev det att gå in igen.
Vi tittar in bland mina spel till PS3. Inte ett Co-op spel så långt ögat når. Efter en stund föreslår jag att vi kan spela lite Pixeljunk Monsters.
Pixeljunk Monsters är ett tower-defence spel i kategorin svårare. Du styr över en liten gubbe som ser lite ut som en bladning mellan en sköldpadda och en indian. Din uppgift är att skydda ditt "hus" där dina "barn" är och skuttar runt. Om ett monster når fram till huset dör ett av barnen. När barnen är slut har du förlorat spelet.
Monsterna kommer i vågor och kan endast besegras av torn som du och din co-op kamrat bygger under spelets gång. Det finns ett flertal torn och alla har specifika specialliter. Eldtornet sprutar eld och utdelar stor skada, is-tornet skjuter is och saktar ner fienderna osv.
Som jag tidigare nämnt är spelet något otroligt svårt. Visst, dom första banorna är enkla men redan på femte banan ökar svårighetsgraden någon radikalt. Och ifall du inte spelar med en kompis blir spelet riktigt jävla svårt och känns mest orättvist.
Men fortfarande älskar jag Pixeljunk Monsters, speciellt om man spelar men en vän.
Spelet är exklusivt för PS3 och kostar 45kr på Playstation Network. Det finns även ett DLC till spelet som låser upp flera banor och mer musik.
Jag och mitt sällskap var nu helt digitalt mörbultade efter den skoningslösa demo't på Killzone3. Efter den ansträngningen var vi inte speciellt sugna på att fortsätta spela. Vi stängde då av PS3an istället och gick ut i det härliga vår vädret. Men till vår förvåning var inte våren så nära som vi hoppats. Istället för härliga vår vindar blev vi träffade av en kall och endast obehaglig vinter vind. En kort promenad till närmaste snabbköp och tillbaka fick räcka sen blev det att gå in igen.
Vi tittar in bland mina spel till PS3. Inte ett Co-op spel så långt ögat når. Efter en stund föreslår jag att vi kan spela lite Pixeljunk Monsters.
Pixeljunk Monsters är ett tower-defence spel i kategorin svårare. Du styr över en liten gubbe som ser lite ut som en bladning mellan en sköldpadda och en indian. Din uppgift är att skydda ditt "hus" där dina "barn" är och skuttar runt. Om ett monster når fram till huset dör ett av barnen. När barnen är slut har du förlorat spelet.
Monsterna kommer i vågor och kan endast besegras av torn som du och din co-op kamrat bygger under spelets gång. Det finns ett flertal torn och alla har specifika specialliter. Eldtornet sprutar eld och utdelar stor skada, is-tornet skjuter is och saktar ner fienderna osv.
Som jag tidigare nämnt är spelet något otroligt svårt. Visst, dom första banorna är enkla men redan på femte banan ökar svårighetsgraden någon radikalt. Och ifall du inte spelar med en kompis blir spelet riktigt jävla svårt och känns mest orättvist.
Men fortfarande älskar jag Pixeljunk Monsters, speciellt om man spelar men en vän.
Spelet är exklusivt för PS3 och kostar 45kr på Playstation Network. Det finns även ett DLC till spelet som låser upp flera banor och mer musik.
22 feb. 2011
Att spela tillsammans: Del 1
Online. Allt handlar om online nuförtiden. Vad hände med den gamla goda gemenskapen som man kände när man spelade tillsammans på samma tv?
Men riktigt så tragiskt är det inte, möjligheter som att spela splitscreen finns kvar och det är det jag ska tillägna detta inlägg åt.
Häromdan upptäckte jag att demo't på Killzone 3 hade kommit ut på den digitala affären på Playstation Network. Jag tryckte på "Download This" utan att tveka en sekund. Efter ca 15min var demo't mitt och jag började spela.
Till min stora förvåning var spelet svårt. Jag dog gång på gång och efter en stund gav jag upp. Kände inte för att slösa mer tid på ett demo. Efter jag slutat spela upptäckte jag att man kan spela co-op i kampanjen. På delad skärm! ”Intressant” tänkte jag.
Nästa dag fick jag besök av en vän och jag föreslog att vi skulle testa att spela co-op;en. Han svarade muntert ”visst”.
 |
| Karaktärerna ar tyvärr inte speciellt originella |
Spelet var fortfarande svårt fast vi nu var två stycken muskel stereotyper istället för bara en. Det krävdes en hel del healande och en hel del ammunition för att klara av uppdraget med tillslut gick det.
Många brukar oftast klaga på att spel nuförtiden är för enkla och inte ger dom en utmaning. Om du är en av dessa kan jag rekommendera Killzone 3 demo't. Det var svårt, men kanske inte så kul. Men tillsammans med en kompis blev det faktiskt ganska skoj!
Så på med Hardcore handskarna. Nu kör vi!
15 feb. 2011
Min resa till Italien.
Det är varmt. Solen värmer ordentligt men luvan skyddar mitt ansikte från dom starkaste strålarna. Under huvan döljer sig det ett ansikte. Det är Ezio Auditore da Firenze's ansikte.
Nu har jag spenderat några timmar i det avlånga landet Italien. Jag är i vanliga fall varken intresserad av den italienska kulturen, det italienska språket eller något annat italienskt för den delen. Men för ca en vecka sedan fick jag låna Assassin's Creed II av en god vän och nu vill jag bo där! I alla fall om jag var en lönnmördare...
Mycket har redan sagts om Assassin's Creeds andra del och jag känner inte att jag kan skriva något om den som ingen annan redan skrivit. Jag får helt enkelt hålla med dom fina recensionerna spelet har fått.
Spelet är snyggt, roligt och har en intressant historia och jag tänker helt klart fortsätta med det.
Nu har jag spenderat några timmar i det avlånga landet Italien. Jag är i vanliga fall varken intresserad av den italienska kulturen, det italienska språket eller något annat italienskt för den delen. Men för ca en vecka sedan fick jag låna Assassin's Creed II av en god vän och nu vill jag bo där! I alla fall om jag var en lönnmördare...
Mycket har redan sagts om Assassin's Creeds andra del och jag känner inte att jag kan skriva något om den som ingen annan redan skrivit. Jag får helt enkelt hålla med dom fina recensionerna spelet har fått.
Spelet är snyggt, roligt och har en intressant historia och jag tänker helt klart fortsätta med det.
27 jan. 2011
Bulletstorm intryck!
Igår satt jag mig framför min PS3 och stirrade på den tomma tv skärmen. Jag har för tillfället inte mycket att spela på min maskin så jag loggade in mig på PSN för att leta efter något jag kunde döda lite tid på.
Väl inne i den digitala affären upptäckte jag att det släpps ett demo på Bulletstorm. Jag har inte hört mycket om spelet men ett gratis demo kan man väl testa? Efter 15min var demo't mitt.
Det går fort. Fiender närmar sig med högljuda vrål och jag skjuter ner dom en efter en. I Bulletstorm är det en sak som gäller. ACTION! Med min fiffiga special arm som kan slänga runt fiender och på så sätt får dom att flyga i slow-motion plockar jag ut dom stilfullt och får poäng därefter. Man kan även sparka fienderna och på så sätt få dom att flyga stillsamt genom luften.
Demo't var ganska kort men fortfarande ganska givande. Kanske inget spel jag själv ska köpa men jag ser absolut charmen i det.
Ifall ett galet action spel med slow-motion och ett intensivt poäng system låter lockande kanske Bulletstorm är något för dig. Testa demo't!!
Väl inne i den digitala affären upptäckte jag att det släpps ett demo på Bulletstorm. Jag har inte hört mycket om spelet men ett gratis demo kan man väl testa? Efter 15min var demo't mitt.
 |
| Bulletstorm är ganska blodigt. Men det kanske man kunde ana när man såg titeln. |
Demo't var ganska kort men fortfarande ganska givande. Kanske inget spel jag själv ska köpa men jag ser absolut charmen i det.
Ifall ett galet action spel med slow-motion och ett intensivt poäng system låter lockande kanske Bulletstorm är något för dig. Testa demo't!!
16 jan. 2011
Recension: Pacman: Championship edition DX
Wakakakaka.
Jag är Pacman.
Jag vill äta gula prickar.
Under 80-talet var det Pacmans storhetstid. Han blev en stor ikon för hela spelindustrin och även om man inte kunde något om spel i övrigt så visste de flesta vem Pacman var.
Men varför blev Pacman så populärt? Jo, Pacman har nämligen en väldigt stor styrka.
Det är nämligen väldigt enkelt att spela. Man styr med styr-korset. Ditt mål är att äta dom gula prickarna och se upp för spökerna. Enkelt!
Förra året gjorde Konami sitt kanske smartaste drag på flera år. Dom gjorde nämligen ett NYTT Pacman spel. Och då menar jag verkligen NYTT!
I Pacman: CE: DX så är det spöktagandet och fruktätandet som ligger i framkant. Visst, dom gula prickarna är kvar men är nu inte lika centrala som i originalet.
När man äter en frukt kommer det fram gula prickar på banan och när man äter upp dem så kommer en ny frukt fram på banan och så fortsätter det. Enkelt!
Spökena är fler än någonsin och jagar Pacman i flock. Men när Pacman lyckas äta en stor gul prick ändras Spökenas färg och blir nu ätbara. I en häftig effekt äter Pacman upp spökena och poängen strömmar in. Enkelt!
Om Pacman skulle bli träffad av ett spöke förlorar man ett liv samt att hastigheten går ner. När liven är slut blir det Game-over. Enkelt!
Det enda nackdelen jag kan komma på med spelet är det inte finns ett Multiplayerläge. Det hade varit hur kul som helst att tävla med en kompis om vem som kan få mest poäng.
Men tyvärr finns det alltså inte..
Men allt Pacman Championship Edition DX gör är helt fantastiskt!
I en värld full med storbudgetspel, tung story och trasiga röstskådisar behövs vår gula lilla hjälte mer än någonsin. Och nu är han här för att stanna.
Betyget till Pacman Championship blir..
9/10
+ Pacman är roligt igen! Riktigt roligt till och med!
- Var är Multiplayern?
Spelet finns att ladda ner på PSN och Xbox live arcade för ca 90 kr.
Jag är Pacman.
Jag vill äta gula prickar.
Under 80-talet var det Pacmans storhetstid. Han blev en stor ikon för hela spelindustrin och även om man inte kunde något om spel i övrigt så visste de flesta vem Pacman var.
Men varför blev Pacman så populärt? Jo, Pacman har nämligen en väldigt stor styrka.
Det är nämligen väldigt enkelt att spela. Man styr med styr-korset. Ditt mål är att äta dom gula prickarna och se upp för spökerna. Enkelt!
Förra året gjorde Konami sitt kanske smartaste drag på flera år. Dom gjorde nämligen ett NYTT Pacman spel. Och då menar jag verkligen NYTT!
När man äter en frukt kommer det fram gula prickar på banan och när man äter upp dem så kommer en ny frukt fram på banan och så fortsätter det. Enkelt!
Spökena är fler än någonsin och jagar Pacman i flock. Men när Pacman lyckas äta en stor gul prick ändras Spökenas färg och blir nu ätbara. I en häftig effekt äter Pacman upp spökena och poängen strömmar in. Enkelt!
Om Pacman skulle bli träffad av ett spöke förlorar man ett liv samt att hastigheten går ner. När liven är slut blir det Game-over. Enkelt!
Det enda nackdelen jag kan komma på med spelet är det inte finns ett Multiplayerläge. Det hade varit hur kul som helst att tävla med en kompis om vem som kan få mest poäng.
Men tyvärr finns det alltså inte..
Men allt Pacman Championship Edition DX gör är helt fantastiskt!I en värld full med storbudgetspel, tung story och trasiga röstskådisar behövs vår gula lilla hjälte mer än någonsin. Och nu är han här för att stanna.
Betyget till Pacman Championship blir..
9/10
+ Pacman är roligt igen! Riktigt roligt till och med!
- Var är Multiplayern?
Spelet finns att ladda ner på PSN och Xbox live arcade för ca 90 kr.
5 jan. 2011
Pacman is back!
Storspel är för det mesta roliga. Storyn kan vara spännande, grafiken kan vara fin och ljudet kan vara enastående. Men ibland vill man bara ha något litet spel man kan gotta sig i. Och vad passar sig då bättre än föra årets bästa nedladdningsbara spel! Nämligen Pacman championship edition DX!!
Gillar du pacman? Inte? Då är det fortfarande en ganska stor chans att du kommer gilla detta lilla mästerverk.
Snabbt gameplay, skön musik och snygga visuella effekter gör Pacman Championship edition DX till ett riktigt fint litet spel. Om du inte redan testat det, gör det!!
Här finns en liten video som visar spelet.
Det kanske inte ser så kul ut vid en första anblick men låt inte skenet bedra!
I all sin enkelhet så är Pacman CE: DX alldeles, alldeles... Underbart.
*suck*
Gillar du pacman? Inte? Då är det fortfarande en ganska stor chans att du kommer gilla detta lilla mästerverk.
Snabbt gameplay, skön musik och snygga visuella effekter gör Pacman Championship edition DX till ett riktigt fint litet spel. Om du inte redan testat det, gör det!!
Här finns en liten video som visar spelet.
Det kanske inte ser så kul ut vid en första anblick men låt inte skenet bedra!
I all sin enkelhet så är Pacman CE: DX alldeles, alldeles... Underbart.
*suck*
1 jan. 2011
En konsuments GOTY, spelen jag spelat under 2010. Grand finale!
Nu är 2010 slut. Ett spännande och minnesvärt spelår har vi nu lagt bakom oss. Som ni kanske har sett har jag utnämnt olika spel i olika kategorier (tex. årets FPS blev Battlefield: Bad company 2) men idag är det dags för min topp 5 av spel jag spelat under 2010.
Och som ni antagligen redan vet kan även spel som inte släpps i år hamna på listan.
Enjoy!
Plats 5:
Heavy Rain!
Heavy Rain den mest exklusiva spelupplevelsen jag upplevt i år. Jag kunde inte slita mig och njöt hela tiden (bortsett från några kontroll problem).
Dom fyra olika karaktärerna kändes alla väldigt olika och gjorde att man fick flera perspektiv på samma situation. Mycket spännande må jag säga.
Det finns även ett visst omspelningsvärde i spelet då det finns över 10 olika slut!
Ett spel som jag starkt kan rekommendera.
Plats 4:
Uncharted 2: Among thieves!
Jag uppskattade det första Uncharted spelet väldigt mycket. Jag älskade dom spännande karaktärerna, vackra miljöerna och den allmänna känslan som omger spelet.
I uppföljaren blev allt detta bättre plus att gameplay:et blev bättre.
Ett spännande äventyr men härlig Indiana Jones känsla och massor av underbara karaktärer.
Uncharted 2 får även en litet pris för att ha årets bästa röstskådespelare.
Ni kan läsa min recension på spelet här!
Plats 3:
Bioshock 2!
I år spelade jag igenom dom båda Bioshock spelen och njöt till fullo. Rapture var en av dom mest spännande platser jag någonsin besökt i ett spel. Vattnet som ständigt rinner från väggarna, blodet på golvet och dom levande ljus som finns lite här och där i staden ger en otroligt start känsla av att man inte hör hemma där.
Man känner sig sårbar. Som ett offer som bara vill därifrån.
Bioshock 2 hade bättre gameplay än det första spelet och därför hamnar 2an här och inte 1an. Men om man ska spela Bioshock 2 så rekommenderar jag verkligen att man spelar det första spelet först. Det gör väldigt mycket för upplevelsen.
Plats 2:
Battlefield: Bad company 2!
Från och med i år älskar jag online krig. Det har jag inte gjort förut. Och det är tack vare Battlefield: Bad company 2 jag nu gör det! Känslan av att vara en del av ett lag och kämpa tillsammans är mäktig. Man springer i små grupper, ger order och har riktigt roligt. Det blir extra roligt ifall man spelar med vänner och kan prata ihop sig om taktik osv.
Battlefield: Bad company 2 har även årets i särklass bästa ljudmatta och imponerar gång på gång med sitt mäktigt ljud. Skillnaden om en granat sprängs 2m ifrån dig eller 5m behöver man inte se, man hör den!
En annan som sak som är väldigt fint med spelet är dom förstörbara miljöerna. Husen går sönder, banan formas på nytt och man får tänka om. Detta gör det svårt för mig att gå tillbaka till mitt förra online FPS som var Killzone 2.
Battlefield är helt enkelt magiskt. Och mitt 2010s näst bästa spel.
Plats 1: Mitt 2010s bästa spel är..
Batman Arkham Asylum!
Jag gillar hjältar. Batman är en hjälte. Han är smart, stark och allmänt awsome.
Batman arkham asylum överraskade mig på så många punkter att jag inte vet vart jag ska börja. Det var kul, snyggt och mäktigt. Känslan som fanns på Arkham island kunde jämföras med Bioshocks Rapture. Det fanns galningar, meddelanden på väggar och framförallt minnesvärda stunder även i Batmans äventyr.
Batman Arkham Asylum var helt enkelt det spelet jag njöt mest av under 2010. Och ifall du inte redan testat det så vet du vad du ska göra.
PS3
Xbox 360
PC
Ni kan även läsa min recension av spelet för att se vad jag tycker mer ingående.
Det var allt för mig för den här gången. Hoppas ni gillat min lilla GOTY 2010 :-)
Och som ni antagligen redan vet kan även spel som inte släpps i år hamna på listan.
Enjoy!
Plats 5:
Heavy Rain!
Heavy Rain den mest exklusiva spelupplevelsen jag upplevt i år. Jag kunde inte slita mig och njöt hela tiden (bortsett från några kontroll problem).
Dom fyra olika karaktärerna kändes alla väldigt olika och gjorde att man fick flera perspektiv på samma situation. Mycket spännande må jag säga.
Det finns även ett visst omspelningsvärde i spelet då det finns över 10 olika slut!
Ett spel som jag starkt kan rekommendera.
Plats 4:
Uncharted 2: Among thieves!
I uppföljaren blev allt detta bättre plus att gameplay:et blev bättre.
Ett spännande äventyr men härlig Indiana Jones känsla och massor av underbara karaktärer.
Uncharted 2 får även en litet pris för att ha årets bästa röstskådespelare.
Ni kan läsa min recension på spelet här!
Plats 3:
Bioshock 2!
I år spelade jag igenom dom båda Bioshock spelen och njöt till fullo. Rapture var en av dom mest spännande platser jag någonsin besökt i ett spel. Vattnet som ständigt rinner från väggarna, blodet på golvet och dom levande ljus som finns lite här och där i staden ger en otroligt start känsla av att man inte hör hemma där.
Man känner sig sårbar. Som ett offer som bara vill därifrån.
Bioshock 2 hade bättre gameplay än det första spelet och därför hamnar 2an här och inte 1an. Men om man ska spela Bioshock 2 så rekommenderar jag verkligen att man spelar det första spelet först. Det gör väldigt mycket för upplevelsen.
Plats 2:
Battlefield: Bad company 2!
Battlefield: Bad company 2 har även årets i särklass bästa ljudmatta och imponerar gång på gång med sitt mäktigt ljud. Skillnaden om en granat sprängs 2m ifrån dig eller 5m behöver man inte se, man hör den!
En annan som sak som är väldigt fint med spelet är dom förstörbara miljöerna. Husen går sönder, banan formas på nytt och man får tänka om. Detta gör det svårt för mig att gå tillbaka till mitt förra online FPS som var Killzone 2.
Battlefield är helt enkelt magiskt. Och mitt 2010s näst bästa spel.
Plats 1: Mitt 2010s bästa spel är..
Batman Arkham Asylum!
Jag gillar hjältar. Batman är en hjälte. Han är smart, stark och allmänt awsome.
Batman arkham asylum överraskade mig på så många punkter att jag inte vet vart jag ska börja. Det var kul, snyggt och mäktigt. Känslan som fanns på Arkham island kunde jämföras med Bioshocks Rapture. Det fanns galningar, meddelanden på väggar och framförallt minnesvärda stunder även i Batmans äventyr.
Batman Arkham Asylum var helt enkelt det spelet jag njöt mest av under 2010. Och ifall du inte redan testat det så vet du vad du ska göra.
PS3
Xbox 360
PC
Ni kan även läsa min recension av spelet för att se vad jag tycker mer ingående.
Det var allt för mig för den här gången. Hoppas ni gillat min lilla GOTY 2010 :-)
30 dec. 2010
En konsuments GOTY, spelen jag spelat under 2010. Del 5
Att vara enkel människa räcker inte alltid till. Tiden springer ifrån oss, pengar måste sparas och studier måste göras. Och som insatt spelare känner man att tiden inte räcker till. I år har det släpps en hel del godbitar i spelväg och jag har knappt hunnit skrapat på dom.
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Årets Multiplayer och årets FPS: Battlefield: Bad Company 2!
Släpptes: 2010
Plattform: PS3, Xbox 360, PC
Utvecklare: Dice
Genre: FPS
Att spela online är någonting som har blivit viktigt för dagens gamers. Dock har jag sällan själv kastat mig ut i online världen för att lira. Men i år skulle jag ändra på detta tänkte jag. Jag började lite smått med Uncharted 2. Online delen funkade men efter ca 6 timmars spelande tröttnade jag på konceptet.
Senare under året införskaffade jag mig det nyaste spelet i den svensk producerade battlefield serien. Med ett budget headset satte jag mig ner med Battlefield: Bad company 2. Jag och en vän loggade in oss på PSN och började spela. Det var svårt i början, men efter en stund började jag lära mig spelet. Mina deaths reducerades och mina kills ökade och jag kunde sitta i flera timmar och njuta. Fordonen, dom olika vapnen och välgjorda kartorna gjorde Battlefield: Bad company 2 till spelet som Killzone 2 inte lyckades bli. Nämligen ett roligt och balanserat online FPS.
Dock måste jag klaga på Singel-playern i spelet. Den var tyvärr ganska dålig och buggig. Men Battlefield: bad company 2 är fortfarande mitt års bästa FPS och multiplayer spel och det står jag fullt för!
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Årets Multiplayer och årets FPS: Battlefield: Bad Company 2!
Plattform: PS3, Xbox 360, PC
Utvecklare: Dice
Genre: FPS
Att spela online är någonting som har blivit viktigt för dagens gamers. Dock har jag sällan själv kastat mig ut i online världen för att lira. Men i år skulle jag ändra på detta tänkte jag. Jag började lite smått med Uncharted 2. Online delen funkade men efter ca 6 timmars spelande tröttnade jag på konceptet.
Senare under året införskaffade jag mig det nyaste spelet i den svensk producerade battlefield serien. Med ett budget headset satte jag mig ner med Battlefield: Bad company 2. Jag och en vän loggade in oss på PSN och började spela. Det var svårt i början, men efter en stund började jag lära mig spelet. Mina deaths reducerades och mina kills ökade och jag kunde sitta i flera timmar och njuta. Fordonen, dom olika vapnen och välgjorda kartorna gjorde Battlefield: Bad company 2 till spelet som Killzone 2 inte lyckades bli. Nämligen ett roligt och balanserat online FPS.
Dock måste jag klaga på Singel-playern i spelet. Den var tyvärr ganska dålig och buggig. Men Battlefield: bad company 2 är fortfarande mitt års bästa FPS och multiplayer spel och det står jag fullt för!
28 dec. 2010
En konsuments GOTY, spelen jag spelat under 2010. Del 4
Att vara enkel människa räcker inte alltid till. Tiden springer ifrån oss, pengar måste sparas och studier måste göras. Och som insatt spelare känner man att tiden inte räcker till. I år har det släpps en hel del godbitar i spelväg och jag har knappt hunnit skrapat på dom.
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Det tunga regnet! Årets innovation: Heavy Rain!
Släpptes: 2010
Plattform: PS3
Utvecklare: Quantic Dream
Genre: Interaktivt Drama
Spel kommer alltid vara kultur för mig. Dom har frammanat känslor inom mig som vilken bok eller film som helst. Men tyvärr förstår inte resten av världen detta. Världen som inte bryr sig om dom interaktiva upplevelserna.
Men någonting har hänt.
Det tunga regnet har öst ner över världen.
Tidigare i år släpptes Heavy Rain. Mina förväntningar var topp höga men dessvärre var min plånbok tom. Berättelserna om ett interaktivt drama där varje beslut var avgörande lät så otroligt bra. Men pris lappen på spelet vägrade att droppa och Heavy rain blev aldrig en del av min samling.
Det är först nu vid juletiden jag fått tillfälle att spela Heavy Rain. Jag fick nämligen låna det av en klasskamrat.
I Heavy Rain är alla beslut viktiga. Inget beslut kommer kasta en game-over skärm i ansiktet på dig men kan istället straffa dig på bra mycket värre sätt. Dom spelbara karaktärerna kan dö. Och dom kommer inte tillbaka. Handlingen fortsätter utan dem som dött, precis som i riktiga livet .
Man kan säga att Heavy rain har två styrkor. Den första är hur handlingen formas efter valen du gör. Den andra styrkan är känslan som spelet gett mig. Under flera partier i spelet får jag ångest. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra det? Hjälp mig! Sådana känslor är inte vanliga i spel och gör Heavy rain till otroligt exklusiv upplevelse.
Heavy rain är bland det häftigaste jag upplevt i spelväg någonsin! Och ifall ett interaktivt drama låter intressant tycker jag att du ska ta en titt på Heavy rain. Ta med paraplyet ut i en interaktiv jakt på The Origami killer av tunga val, död och ångest. Och njut!
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Det tunga regnet! Årets innovation: Heavy Rain!
Plattform: PS3
Utvecklare: Quantic Dream
Genre: Interaktivt Drama
Spel kommer alltid vara kultur för mig. Dom har frammanat känslor inom mig som vilken bok eller film som helst. Men tyvärr förstår inte resten av världen detta. Världen som inte bryr sig om dom interaktiva upplevelserna.
Men någonting har hänt.
Det tunga regnet har öst ner över världen.
Tidigare i år släpptes Heavy Rain. Mina förväntningar var topp höga men dessvärre var min plånbok tom. Berättelserna om ett interaktivt drama där varje beslut var avgörande lät så otroligt bra. Men pris lappen på spelet vägrade att droppa och Heavy rain blev aldrig en del av min samling.
Det är först nu vid juletiden jag fått tillfälle att spela Heavy Rain. Jag fick nämligen låna det av en klasskamrat.
Man kan säga att Heavy rain har två styrkor. Den första är hur handlingen formas efter valen du gör. Den andra styrkan är känslan som spelet gett mig. Under flera partier i spelet får jag ångest. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra det? Hjälp mig! Sådana känslor är inte vanliga i spel och gör Heavy rain till otroligt exklusiv upplevelse.
Heavy rain är bland det häftigaste jag upplevt i spelväg någonsin! Och ifall ett interaktivt drama låter intressant tycker jag att du ska ta en titt på Heavy rain. Ta med paraplyet ut i en interaktiv jakt på The Origami killer av tunga val, död och ångest. Och njut!
24 dec. 2010
En konsuments GOTY, spelen jag spelat under 2010. Del 3
Att vara enkel människa räcker inte alltid till. Tiden springer ifrån oss, pengar måste sparas och studier måste göras. Och som insatt spelare känner man att tiden inte räcker till. I år har det släpps en hel del godbitar i spelväg och jag har knappt hunnit skrapat på dom.
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Under ytan! Årets spelserie: BioShock serien!
Släpptes: BioShock släpptes 2007 och BioShock 2 släpptes 2010.
Plattform: PS3, Xbox 360, PC
Utvecklare: 2k (Boston, Aurtrailia mf.)
Genre: FPS, skräck
Har du någonsin undrat vad som finns på havets botten? Tittat ner i vattnet och funderat vad på vad som gömmer sig där nere? Ifall du är som mig väldigt fascinerad av havets botten så är Bioshock något för dig!
Men vad är egentligen grejen med Bioshock? Det finns egentligen bara ett svar på den frågan.
Stämningen.
Att vandra i undervattens staden Rapture är bland det stämningsfullaste jag någonsin upplevt (oavsett film eller spel). Miljöerna är otroligt detaljerade och varje hörn har en egen berättelse att berätta. Och ifall du blickar mot väggarna så kan du se ett meddelande skrivet i blod. En mycket ruskig känsla uppstår inom mig när jag läser ord som Go home och We will be free. Det är svårt att förklara i text den känslan Bioshock ger mig och jag kan inte göra den rättvis här. Det gäller helt enkelt att uppleva serien på egen hand.
I år släpptes uppföljaren till Bioshock, Bioshock 2. Jag hade både hört och läst mig till att många tyckte att magin från det första spelet var borta i uppföljaren. Jag blev lite rädd. Jag älskade det första spelet och ville inte bli besviken på 2an. Och till min stora glädje blev jag inte det!
Bioshock 2 är en värdig uppföljare. Den spelmekaniska delen blev bättre och storyn fortsatte att vara intressant. Dock kanske inte lika intressant som den i det första spelet men ändå väldigt bra.
Jag spelade båda spelen i rad (spoiler fritt!) och njöt till fullo! Därför vinner Bioshock serien årets spel-serie av mig.
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Under ytan! Årets spelserie: BioShock serien!
Plattform: PS3, Xbox 360, PC
Utvecklare: 2k (Boston, Aurtrailia mf.)
Genre: FPS, skräck
Har du någonsin undrat vad som finns på havets botten? Tittat ner i vattnet och funderat vad på vad som gömmer sig där nere? Ifall du är som mig väldigt fascinerad av havets botten så är Bioshock något för dig!
Men vad är egentligen grejen med Bioshock? Det finns egentligen bara ett svar på den frågan.
Stämningen.
Att vandra i undervattens staden Rapture är bland det stämningsfullaste jag någonsin upplevt (oavsett film eller spel). Miljöerna är otroligt detaljerade och varje hörn har en egen berättelse att berätta. Och ifall du blickar mot väggarna så kan du se ett meddelande skrivet i blod. En mycket ruskig känsla uppstår inom mig när jag läser ord som Go home och We will be free. Det är svårt att förklara i text den känslan Bioshock ger mig och jag kan inte göra den rättvis här. Det gäller helt enkelt att uppleva serien på egen hand. I år släpptes uppföljaren till Bioshock, Bioshock 2. Jag hade både hört och läst mig till att många tyckte att magin från det första spelet var borta i uppföljaren. Jag blev lite rädd. Jag älskade det första spelet och ville inte bli besviken på 2an. Och till min stora glädje blev jag inte det!
Bioshock 2 är en värdig uppföljare. Den spelmekaniska delen blev bättre och storyn fortsatte att vara intressant. Dock kanske inte lika intressant som den i det första spelet men ändå väldigt bra.
Jag spelade båda spelen i rad (spoiler fritt!) och njöt till fullo! Därför vinner Bioshock serien årets spel-serie av mig.
20 dec. 2010
14 dec. 2010
En konsuments GOTY, spelen jag spelat under 2010. Del 2
Att vara enkel människa räcker inte alltid till. Tiden springer ifrån oss, pengar måste sparas och studier måste göras. Och som insatt spelare känner man att tiden inte räcker till. I år har det släpps en hel del godbitar i spelväg och jag har knappt hunnit skrapat på dom.
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Årets antiklimax! En besvikelse: Final Fantasy IX
Släpptes: 2000 i japan och USA, 2001 i Europa och släpptes 2010 på PSN.
Plattform. Playstation, PS3, PSP
Utvecklare: Square
Genre: J-RPG
Att släppa gamla spel återigen är inget nytt. Nintendo har sin Virtual consol och även på PS3 och 360 finns det gamla spel att ladda hem för en billig peng. En dag kände jag att min rollspels sug hade kommit tillbaka. Jag loggade in mig på playstation network för att titta runt lite i deras digitala butik. Efter en stunds letande upptäckte jag att dom gamla Final Fantasy spelen fanns i affären. Och endast för 90kr stycket!
Efter en stunds nerladdning var Final Fantasy IX mitt och jag började spela. I början njöt jag verkligen. Musiken var jätte bra, karaktärerna kändes mänskliga och intressanta och stämningen var på topp. Efter 25 timmar med spelet kan jag tyvärr inte säga det samma. Striderna känns otroligt sega. Jag känner mig inte motiverad att fortsätta. Visst, handlingen är bra men det räcker inte! Och alla dessa förbannade fördröjningar när man går in i strider! När mitt spel körs i en playstation3 så borde man faktiskt kunnat fixat till detta! Dom har bara konverterat det gamla Playstation spelet. Mycket synd..
Gillar man J-RPGn så kommer man nog tycka att jag bara skriver massa strunt här. Men detta är mina personliga åsikter och inget annat.Spelet är inte dåligt, jag hade bara visa förhoppningar på spelet som aldrig uppfylldes. Därför är FF IX mitt års besvikelse.
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Årets antiklimax! En besvikelse: Final Fantasy IX
Släpptes: 2000 i japan och USA, 2001 i Europa och släpptes 2010 på PSN.
Plattform. Playstation, PS3, PSP
Utvecklare: Square
Genre: J-RPG
Att släppa gamla spel återigen är inget nytt. Nintendo har sin Virtual consol och även på PS3 och 360 finns det gamla spel att ladda hem för en billig peng. En dag kände jag att min rollspels sug hade kommit tillbaka. Jag loggade in mig på playstation network för att titta runt lite i deras digitala butik. Efter en stunds letande upptäckte jag att dom gamla Final Fantasy spelen fanns i affären. Och endast för 90kr stycket!
Efter en stunds nerladdning var Final Fantasy IX mitt och jag började spela. I början njöt jag verkligen. Musiken var jätte bra, karaktärerna kändes mänskliga och intressanta och stämningen var på topp. Efter 25 timmar med spelet kan jag tyvärr inte säga det samma. Striderna känns otroligt sega. Jag känner mig inte motiverad att fortsätta. Visst, handlingen är bra men det räcker inte! Och alla dessa förbannade fördröjningar när man går in i strider! När mitt spel körs i en playstation3 så borde man faktiskt kunnat fixat till detta! Dom har bara konverterat det gamla Playstation spelet. Mycket synd..
Gillar man J-RPGn så kommer man nog tycka att jag bara skriver massa strunt här. Men detta är mina personliga åsikter och inget annat.Spelet är inte dåligt, jag hade bara visa förhoppningar på spelet som aldrig uppfylldes. Därför är FF IX mitt års besvikelse.
12 dec. 2010
En konsuments GOTY, spelen jag spelat under 2010. Del 1
Att vara enkel människa räcker inte alltid till. Tiden springer ifrån oss, pengar måste sparas och studier måste göras. Och som insatt spelare känner man att tiden inte räcker till. I år har det släpps en hel del godbitar i spelväg och jag har knappt hunnit skrapat på dom.
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Det kommer bli flera delar där jag i varje del delar ut priser till spel jag tycker gjort avtryck på mig under året. Och dom behöver som redan skrivet INTE vara släppta i år. Hoppas ni gillar den!
Start skottet! Årets Manus: Metal Gear Solid 4: Guns of The Patriots
Släpptes: 2008
Plattform: Playstation 3
Utvecklare: Hideo Kodjima , Konami
Genre: Stealth, action
När jag var liten hade jag en Playstation. Men olikt mig hade mina vänner den super-coola n64;an. Jag blängde med avund i blicken på mina kamrater som pratade varmt om spel som Zelda 64,Mario 64, Mario kart och Super Smash Bors.
Det är först nu på senare dar jag uppäckt vilken skatt av spel som playstation faktiskt hade. Och en av dessa spel var Metal Gear Solid.
I år fick jag låna Metal Gear Solid 4 av en god vän. I tanke på att han och jag inte bor speciellt nära varandra fick jag låna det under en längre tid. Och det behövdes verkligen!
Metal Gear Solid 4 kan mycket väl vara det bästa spelet jag någonsin spelat. Och detta beror främst på handlingen och röstskådespeleriet. Tack vare att min vän vänligen förklarade och berättade samt visade lite filmer från tidigare spel så kunde jag förstå den otroligt röriga men spännande berättelsen om Snake. Jag satt som fastlimmad framför min tv och njöt till fullo. Det balanserade gameplay;et och väl berättande historien fick mig att le, gråta och skratta under spelets gång. Och under eftertexterna (som för övrigt var 20min lång, jag skojar inte!) så kände jag en viss saknad. Det kändes som att lämna en vän som man visste att jag inte skulle kunna träffa på ett långt tag. Men nu i efterhand tänker jag bara på MGS4 med ett leende på läpparna.
En av spelets skönaste karaktärer är Drebin. Han fungerar som spelets shop som du kan köpa diverse vapen och tillbehör hos. Han har också med sig sin lojala vita apa som brukar roa sig med att dricka cola och röka cigaretter.
Som avslutande ord vill jag bara rekommendera MGS4 till alla som äger en PS3! Iväg och köp det, nu!
Så därför kommer jag göra så här (precis som förra året). Jag kommer göra en GOTY (game of the year) av mina personliga spelupplevelser från året. Skillnaden är att spelen på min lista behöver nödvändigtvis inte vara ifrån 2010. För som konsument har man inte alltid råd med spelen som släpps under året och får därför leta bland rea-backarna och spel som släpps tidigare år.
Det kommer bli flera delar där jag i varje del delar ut priser till spel jag tycker gjort avtryck på mig under året. Och dom behöver som redan skrivet INTE vara släppta i år. Hoppas ni gillar den!
Start skottet! Årets Manus: Metal Gear Solid 4: Guns of The Patriots
Plattform: Playstation 3
Utvecklare: Hideo Kodjima , Konami
Genre: Stealth, action
När jag var liten hade jag en Playstation. Men olikt mig hade mina vänner den super-coola n64;an. Jag blängde med avund i blicken på mina kamrater som pratade varmt om spel som Zelda 64,Mario 64, Mario kart och Super Smash Bors.
Det är först nu på senare dar jag uppäckt vilken skatt av spel som playstation faktiskt hade. Och en av dessa spel var Metal Gear Solid.
I år fick jag låna Metal Gear Solid 4 av en god vän. I tanke på att han och jag inte bor speciellt nära varandra fick jag låna det under en längre tid. Och det behövdes verkligen!
Metal Gear Solid 4 kan mycket väl vara det bästa spelet jag någonsin spelat. Och detta beror främst på handlingen och röstskådespeleriet. Tack vare att min vän vänligen förklarade och berättade samt visade lite filmer från tidigare spel så kunde jag förstå den otroligt röriga men spännande berättelsen om Snake. Jag satt som fastlimmad framför min tv och njöt till fullo. Det balanserade gameplay;et och väl berättande historien fick mig att le, gråta och skratta under spelets gång. Och under eftertexterna (som för övrigt var 20min lång, jag skojar inte!) så kände jag en viss saknad. Det kändes som att lämna en vän som man visste att jag inte skulle kunna träffa på ett långt tag. Men nu i efterhand tänker jag bara på MGS4 med ett leende på läpparna.
En av spelets skönaste karaktärer är Drebin. Han fungerar som spelets shop som du kan köpa diverse vapen och tillbehör hos. Han har också med sig sin lojala vita apa som brukar roa sig med att dricka cola och röka cigaretter.
9 dec. 2010
Kriga med klass
Ljud är viktigt i spel. Jag skulle till och med kunna påstå att det är lika viktigt som grafiken.
Ett spel som verkligen visar detta är Battlefield: Bad Company 2!
Idag skaffade jag mig ett högtalarsystem. Två stycken speakers och en baslåda, så nu hör man smällarna riktigt ordentligt. Byggnader rasar, granater sprängs och vapen avfyras och ljudet är magiskt. Tack vare det nya, förbättrade ljudet känner jag mig mer som en del av det som händer omkring mig än bara en åskådare. Riktigt häftigt må jag säga.
Så ett tips till er som inte har skaffat några högtalare till er spel-tv. Gör det! Det är värt det :-)
Tills nästa gång. Ha de gott och spela på!
Ett spel som verkligen visar detta är Battlefield: Bad Company 2!
Idag skaffade jag mig ett högtalarsystem. Två stycken speakers och en baslåda, så nu hör man smällarna riktigt ordentligt. Byggnader rasar, granater sprängs och vapen avfyras och ljudet är magiskt. Tack vare det nya, förbättrade ljudet känner jag mig mer som en del av det som händer omkring mig än bara en åskådare. Riktigt häftigt må jag säga.
Så ett tips till er som inte har skaffat några högtalare till er spel-tv. Gör det! Det är värt det :-)
 | ||||
| Så här ser min spelhörna ut numera. |
1 dec. 2010
Jag är klar med det dåliga sällskapet. Men inte med det bra!
Nu är jag äntligen klar med kampanjen i Battlefield: Bad company 2!
Det var kämpigt och ibland inte bara för att det var svårt utan även för att spelets singelplayer känns trasig. Mer om detta kommer jag ta upp i min recension som kommer upp här på spielhouse snart!
Jag kommer testa ett nytt grepp med min recension på Battlefield: Bad company 2. Jag kommer nämligen dela upp recensionen i två stycken delar. En för singelplayer och en för multiplayer. Hoppas att detta experiment blir lyckat och vi får se om det är något jag kommer fortsätta med i mina recensioner.
Jag kommer testa ett nytt grepp med min recension på Battlefield: Bad company 2. Jag kommer nämligen dela upp recensionen i två stycken delar. En för singelplayer och en för multiplayer. Hoppas att detta experiment blir lyckat och vi får se om det är något jag kommer fortsätta med i mina recensioner.
29 nov. 2010
Sjukliga spelupplevelser
Jag har blivit sjuk. Snuvan rinner, huvudet värker, halsen kliar och magen gör uppror.
-Men nu kan jag ju i alla fall ta det lungt och spela lite, tänker jag.
Jag startar Battlefield Bad Company 2 (det är spelet som var i PS3an) och upptäcker mot min förvåning att sjukan påverkar mig även i spelet. Siktet sviker mig, Spawn-kills blir vanligare (på mig alltså) och att styra ett fordon blir sjukt mycket svårare.
Efter att blivit totalt lemlästad i multiplayern så ger jag upp. FPS är inget för sjukliga mig.
Efter en kort tupplur gör jag ett nytt försök med att spela något. Jag ger Pixeljunk Monsters en chans och till min stora glädje så fungerar det bättre. Jag drar ned svårighetsgraden till easy och kan då njuta av spelet trots mina sjukliga besvär.
Dock så orkar jag inte spela mer än en bana, så jag somnar istället och drömmer mig bort- bort till en värld av kanontorn och små dansande gubbar.
-Men nu kan jag ju i alla fall ta det lungt och spela lite, tänker jag.
Jag startar Battlefield Bad Company 2 (det är spelet som var i PS3an) och upptäcker mot min förvåning att sjukan påverkar mig även i spelet. Siktet sviker mig, Spawn-kills blir vanligare (på mig alltså) och att styra ett fordon blir sjukt mycket svårare.
Efter att blivit totalt lemlästad i multiplayern så ger jag upp. FPS är inget för sjukliga mig.
Efter en kort tupplur gör jag ett nytt försök med att spela något. Jag ger Pixeljunk Monsters en chans och till min stora glädje så fungerar det bättre. Jag drar ned svårighetsgraden till easy och kan då njuta av spelet trots mina sjukliga besvär.
Dock så orkar jag inte spela mer än en bana, så jag somnar istället och drömmer mig bort- bort till en värld av kanontorn och små dansande gubbar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
