Crysis 2 - Ögongodis utan dess like

-Welcome to the future, son! Welcome to the war!
Prophets allt för fräsiga catchfrase i början av Crysis 2 klingar fortfarande i mina öron, väl efter en timme in i spelet och jag kan inget annat än förundras över hur magnifikt allting runt om mig är.

Cryengine 3 är verkligen en uppgradering från sin föregångare Cryengine 2, och även fast jag inte har det vassaste grafikkortet på dagens marknad, utan ett GTS 250 utan stöd för DirectX 11, är det sönderskjutna New York något av det absolut snyggaste jag sett inom spelgrafik!

Att Crysis 2 innehåller ögongodis utan dess like råder ingen som helst tvekan om, men spelet är inte bara det! Gameplayet är stadigt och riktigt beroendeframkallande, AI:n är mycket förbättrad sedan första spelet och den nya Nanosuit:en är desto kraftfullare!

Men! Än så länge känns storylinen lite sisådär och snabbkontrollerna på musens scrollhjul för Nanosuit:ens krafter är aningen annorlunda, vilket blir förvirrande för någon som är van vid kontrollerna från första Crysis.

Klicka på bilderna för att förstora dem.

Recension: Assassin's Creed II

I Spel går det oftast ut på att oskadliggöra sina fiender. Det kan vara på dom mest brutala sätt eller på lite mer diskreta sätt. I Assassin's Creed får man möjligheten att göra båda. Men hur bra funkar detta egentligen? Och är det verkligen så smart att ha en sådan automatiserad kontroll som Assassin's Creed II har?

Assassin's Creed II är ett sandlådespel med fokus på navigering, plattformshoppande och mördande. Och när jag skriver mördande syftar jag absolut inte på lönnmord. I Assassin's Creed II får man väldigt sällan utrymme till att göra ett lönnmord trots titeln på spelet. Man blir ofta konfronterad av vakter som omringar en och som man sedan tar ut en och en.
Avsaknaden av lönnmord gör spelet ganska splittrat. Det som händer i storyn och det du spelar hänger inte så bra ihop som jag hoppats. För storyn är faktiskt förvånansvärt bra och det är synd att den inte blir mer hopkopplad med själva gameplay'et än vad den blir. Det är först senare i spelet som jag tycker storyn och gameplayet  knyts samman på ett bra sätt. Speciellt när man får använda pistolen.

När det kommer till strid har Etzio ett flertal vapen som han kan använda sig av. I vapenarsenalen finns det mesta man kan begära. Knivar, klubbor, svärd, kastknivar, pistol mm. Striderna fungerar men kan bli riktigt långtråkiga när man möter många vakter på en och samma gång. Att gå till anfall först är för det mesta lönlöst då vakterna bara skyddar sig. Det är när vakterna attackerar dig och du får läge till att använda en counter-attack som vakterna blir av med sina liv. Visst, counter-attackerna är riktigt snygga och brutala men det segar ner spelet en del. Jag vill vara lite tuff och kunna hugga ner dom som jag vill, inte behöva vänta på dom så det kan bli min "tur".
En annan sak som också är ganska konstigt är att man får tillgång till vissa vapen som man sedan inte har någon användning för i överhuvudtaget! Och då tänker jag mer specifikt på giftet man kan använda för att förgifta vakterna. När en vakt tar giftet så blir dom galna och börjar svinga runt med sitt vapen tills som tillslut dör. Hur coolt hade det inte varit att förgiftat någon högt uppsatt persons mat eller liknande och sedan se när denne dör? Istället används giftet nästan aldrig. Bortkastad potential i mina ögon.
Men Assassin's Creed handlar ju inte bara om striderna utan också plattformshoppandet. Ezio klättrar smidigt upp på byggnader och hoppar elegant ner ifrån dom. Och allt detta gör man i princip bara med två knappar! Jag har spelat spelet på PS3 och där håller jag inne ena axelknappen samtidigt som jag håller inne X-knappen för att komma in i ett läge då Ezio blir ett parkour proffs. För det mesta funkar detta bra men ibland känner Ezio för att göra på sitt eget vis och jag tappar kontrollen. Detta mer automatiserade kontrollsystem får uppenbara brister i situationer när det gäller att vara exakt. Jag ska hoppa upp på huset och sedan hoppa till nästa hustak men istället hoppar Ezio ner ifrån taket och jag blir liggande pladask på backen. 
Men för det mesta funkar kontrollen helt okej och det är faktiskt ganska skönt att inte behöva trycka på massa knappar för att ta sig framåt.
Det bästa med Assassin's Creed II är alltså inte platformandet eller mördandet. Men vad är då det bästa med spelet?

Say Hello to Mr. Da Vinci

Jo, det är världen man befinner sig i. Städerna känns levande, byggnaderna är fina och framförallt har nästan allting i spelet ett historiskt värde. Allt ifrån att leonardo da vinci är med till att folket på gatorna har tidsepokens kläder på sig bidrar till en mycket speciell känsla. Det känns faktiskt som man är där, fast man bara sitter framför sin TV. Och det är det som gör Assassin's Creed II till en egen och mycket angenäm upplevelse!

Betyget till Assassin's Creed II blir...
8/10
+ Miljöerna, tidsepoken och karaktärerna. Det känns som man är i Italien!
- Dom sega striderna och kontrollen som ibland lever sitt eget liv.

Att spela tillsammans: Del 2

Här hittar ni del 1. Klicka här!

Jag och mitt sällskap var nu helt digitalt mörbultade efter den skoningslösa demo't på Killzone3. Efter den ansträngningen var vi inte speciellt sugna på att fortsätta spela. Vi stängde då av PS3an istället och gick ut i det härliga vår vädret. Men till vår förvåning var inte våren så nära som vi hoppats. Istället för härliga vår vindar blev vi träffade av en kall och endast obehaglig vinter vind. En kort promenad till närmaste snabbköp och tillbaka fick räcka sen blev det att gå in igen.

Vi tittar in bland mina spel till PS3. Inte ett Co-op spel så långt ögat når. Efter en stund föreslår jag att vi kan spela lite Pixeljunk Monsters.

Pixeljunk Monsters är ett tower-defence spel i kategorin svårare. Du styr över en liten gubbe som ser lite ut som en bladning mellan en sköldpadda och en indian. Din uppgift är att skydda ditt "hus" där dina "barn" är och skuttar runt. Om ett monster når fram till huset dör ett av barnen. När barnen är slut har du förlorat spelet.
Monsterna kommer i vågor och kan endast besegras av torn som du och din co-op kamrat bygger under spelets gång. Det finns ett flertal torn och alla har specifika specialliter. Eldtornet sprutar eld och utdelar stor skada, is-tornet skjuter is och saktar ner fienderna osv.

Som jag tidigare nämnt är spelet något otroligt svårt. Visst, dom första banorna är enkla men redan på femte banan ökar svårighetsgraden någon radikalt. Och ifall du inte spelar med en kompis blir spelet riktigt jävla svårt och känns mest orättvist.
Men fortfarande älskar jag Pixeljunk Monsters, speciellt om man spelar men en vän.
Spelet är exklusivt för PS3 och kostar 45kr på Playstation Network. Det finns även ett DLC till spelet som låser upp flera banor och mer musik.

Recension: ZTE Blade

Det har blivit allt vanligare att folk söker sig till dessa så kallade "smarta" telefoner, eller som man lite mer korrekt benämner dem: Smartphones. Men allt kommer med ett pris och för att komma över en ny touch-mobil behöver man lägga en redig slant i handen på försäljaren.. Eller?

ZTE Blade är, för Sverige, ett nytt tillskott bland touch-mobilerna, som faktiskt inte kostar skjortan. Blade är ZTEs första mobil i Europa och den lanserades först hos operatören Orange UK i Storbritannien där priset låg runt £99, men här i Sverige får du betala ca 1700kr för luren beroende på var du köper den.
Mobilen är dock inte din standard budgettelefon, p.g.a av den billiga prislappen, utan konkurrerar med storfräsarna från bl.a HTC och Samsung.

Luren kommer packad med Android 2.1, (Kan bero på vart du köper den) en 3.5" WVGA TFT-skärm, en CPU på 600 MHz, 512 MB RAM och en kamera med 3,2 Megapixlar.



Telefonen är smidig att hantera och vilar bekvämt i handen. Den är inte för tung, och inte heller för lätt, så att den på något vis känns billig och plastig. Det är dock en mindre vetenskap att ta sig innanför skalet för att placera sim-kortet och minneskortet (Micro SD, up till 32GB) där batteriet, som har upp till 200 timmars standby-tid och 4 timmars taltid, sitter lägligt placerat.
Efter en heldag av användning (Musiklyssnande, sms:ande, lite surf och lite kameraanvändning) så är batteriet helt slut, men om du däremot inte lyssnar alls mycket på musik eller tar kort räcker batteriet i ungenfär två dagar.

De inbyggda högtalare är väldigt mediokra, och det är här samt på telefonens kameran som den svarta skuggan av prislappen har fallit. Jag ska inte säga att högtalarna är på något vis dåliga, för det är de inte, men de är inte heller det jag skulle kalla bra. De är okej! Någon större svacka i ljudkvalitéten märks inte förrens man kommer upp till maxvolym där kvalitéten skär sig en aning.

Kameran är, precis som högtalarna, medioker och det märks tydligt när man importerar bilderna till datorn och kollar på dem i större format. Bilderna blir oftast väldigt mörka och gryniga, eftersom det inte finns någon blixt eller lampa i telefonen, men den har faktiskt en trevlig autofokus-funktion som funkar riktigt bra, och det gillar vi!
Videokameran är ganska halvkrasslig, och kvalitéten är väl inget att hänga i granen precis, men beroende på vilken videokodning du använder blir filmerna olika, men de når inte upp i nivå med t.ex Iphone.

Exempelbilder där autofokusen har varit som bäst. Klicka på bilderna för att förstora dem.

Som tidigare nämnt är operativet Android, och den versionen mobilen kommer förinstallerad med är Eclair, (Android 2.1) men det kan variera beroende på vilket operatör du väljer att köpa ifrån. Ungefär en vecka efter att jag hade köpt telefonen rootade jag, relativt smärtfritt, om den till Froyo (Android 2.2) och då gick den grymt mycket snabbare, och fick en del fräsigare funktioner. Rekommenderas starkt! Det finns en skitbra guide om hur du enklast går till väga här!

Allt som allt är ZTE Blade en grymt prisvärd telefon, och jag kan lugnt säga att det inte finns någon annan smartphone på marknaden i samma prisklass som slår denna luren!
Så om du är ute efter en bra, billig Android-telefon som håller måttet mer än väl, då är ZTE Blade något för dig!

+ Bra prestanda för bra pris!
- En sunkig kamera utan varken blixt eller lampa.

Battlefield 3 - Snart är det här!

Nästa Battlefieldspel, som svenska DICE släpper kommer inte involvera ännu ett humoristiskt b-äventyr för grabbarna i det dåliga sällskapet, utan kommer kretsa runt det lite mer allvarliga och realistiska med krig idag. Battlefield 3 kommer släppas någon gång under fjärde kvartalet 2011, och vi kommer få spela som sergeant Black, som tillsammans med sin squad har blivit inkallad att hitta ett kompani som har försvunnit i krigets hetta.

För sex år sedan släpptes storsäljaren Battlefield 2, som jag personligen var stormförtjust i, och i år kommer äntligen uppföljaren, som enligt utvecklarna själva är ett rejält steg bort från spin-off-spelen som var Bad Company.

Gameplay-trailern som för ett tag sedan kom ut på internet, ser ut att erbjuda en hel del roligt gameplay och jag längtar redan till hösten.
Vi kommer återkomma efter att ha spelat det framtida demot! (Om det nu kommer ett sådant dvs..)



Besök EAs hemsida för Battlefield 3 för de senaste uppdateringarna om spelet.

Crysis 2 Demo - "Virtuellt assrapad"

Ett spel jag sett fram emot en väldigt lång tid är Crysis 2 och nu har de äntligen släppt demot till PC och Xbox 360.

Många klankade ned på det första spelet genom att säga att det var "bara ögongodis", men där håller jag verkligen inte med! Att spelet hade den allra bästa grafiken på marknaden var utan tvekan ett stort plus, men gameplay:et var något utöver det vanliga man fick se i dåtidens shooters; Att kunna välja om man skulle göra sig osynlig och köra en mer taktiskt och smygande spelstil, eller att springa rakt på och slakta allt i sin väg som Rambo var hur ballt som helst.

Uppföljaren till ett av 2000-talets bästa fps kunde ju inte vara sämre, så när jag såg att Electronic Arts hade bestämt sig för att slänga ut demot på Steam, var jag där direkt för att ladda ned det.
Det tog sin tid, men när nedladdningen av demot tillslut var klar, blev det att njuta av pixelperfektion och taktiskt slaktande för fulla muggar.. Eller iallafall vad jag hade tänkt..
Demot visade sig vara ett multiplayerdemo där du slängs in mitt i en krigszon, utan någon förklaring av kontrollerna eller liknande.
-Okej, det här var inte vad jag hade tänkt mig.. muttrar jag för mig själv där jag sitter i min kontorsstol framför skärmens sken, efter att ha blivit virtuellt assrapad av någon finnig barnrumpa med alldeles för mycket fritid på sina händer. Det jag hade tänkt mig var att godan ro, med en kopp svart kaffe få utforska den nya motorn till dess fulla kapacitet, utan att bli jagad av ett dussin arga brittiska 13:åringar som skriker åt en över spelets chattjänst..

Visst att det var en relativt solid multiplayer, med en oerhört obalanserad matchmakingsystem, men det som utmärker Crysis-spelen är dess singleplayer och underbara grafik, vilket man inte ens hinner slänga ett getöga på när man har fullt upp att fly från Englands argsinta ungdomselit.